tisdag, mars 30, 2010

Sociala medier en total fake? Ett barn ger svaret!

Har haft en lättare diskussion med min son och hans Internetanvändande. Han är 14 år på väg mot 15 och har, vad jag kan se, ett normalt förhållande till Internet. Det intressanta i diskussionen är när han ställer följande fråga till mig:
"Vad är det där sociala medier som du och dom på ditt jobb pratar om?"
Frågan fick mig att fundera på vad det är vi har definierat, sociala medier, och skillnaden mellan mig och min son kring hur vi använder Internet
För min egen del så anser jag mig kvala in i gruppen storförbrukare av sociala medier. Jag finns med på de flesta etablerade ställena och är också aktiv med två bloggar. Andas och arbetar med sociala medier och kan plocka ut vad som är sociala medier. Jag söker upp nya typer av sociala medier och testar för att utröna om det kan finnas en potentiell nytta. I mångt och mycket så är mitt sociala media engagemang baserat på att jag jobbar med webben. Därav mitt intresse, eller tvärtom, för sociala medier.
När då min son ställer frågan kring vad det är och jag förklarar vad det är och vilka olika sociala medier som används så ser han lite frågande på mig och sammanfattar det enkelt i följande:
"Det är alltså en plats där jag kan prata med andra! Som när jag spelar TV-spel online."
Hans beteende på nätet är anpassat utifrån hans egna intressen. Han ser inte sociala medier som något speciellt eller unikt. Det är en plats för kommunikation, underhållning och informationsinhämtning. Allt utifrån de behov han har för stunden och som kan variera mellan skola, spel och intressen.
Han är t.ex. intresserad av att teckna digitalt och lär sig själv genom olika forum på nätet hur han ska göra för att utvecklas. Vilka program man kan använda (gratis) och vart man kan ställa frågor till andra. (Tänk om skolan kom till det här stadiet i sin undervisning.) Helt andra forum än de jag använder och nischade utifrån ett intresseområde. Men att hitta dit och involvera sig i de olika forumen och kunna avgöra vilka som är bra och vilka som är dåliga har tagit tid och bygger på hans erfarenhet från allt surfande på olika "sociala medier". Sociala medier han inte var medveten om att de kategoriserades som. För honom så är det inga stora skiften på nätet att gå från Web 2.0 till Web 3.0. Han ser det som något normalt och blir enbart glad när han hittar ny och bättre information. För hans del handlar det om ett helt normalt beteende på nätet. Inget nytt och inte det minsta mystiskt!

Så vad vill jag säga med detta?

Jag tror att vi som arbetar med sociala medier på något sätt har ett för stort fokus på att det står "SOCIALA MEDIER" på agendan idag. Likaså många av de företag som strävar efter att förstå denna "nya" företeelse och på något vis "måste" ha en närvaro på denna nya plats för handel och kommunikation

Vad vi missar är den egentliga frågan!
Hur kan vi utveckla och understödja våra kunders behov av information och utveckling?

Att särskilja sociala medier som något eget och unikt kan vara en feldefinition. Att göra information tillgängligt är något vi som företag hela tiden strävat efter. Strävan efter att förbättra kommunikationen mellan företag och kund för att utveckla starkare relationer är något som vi arbetat med sedan den första kundklubbens dagar. (Tupperware partyn som fenomen är intressant då det samlar människor men även lyckas med att föra in ett säljsteg i det sociala mötet.) Allt detta är idag tillgängligt via Internet. Så vad är det som är så unikt? Internet eller social kommunikation?

Bör vi inte flytta fokus från rubriken och titta på innehållet? Företagens affärsmål förändras inte för att det nu finns ett antal webbplatser definierade som sociala medier. Det som förändrats är att vi kan identifiera vart människor uppehåller sig längre stunder på webben. Tidigare nådde vi samma människor via sökmotorernas söksidor sökande efter information. Nu når företag sin målgrupp på webbplatser där de delar information mellan sig. En förflyttning av fokus från sökande av information till delande av information. Kanske är det lättare nu att skjuta rätt då villebrådet (målgruppen) sitter still. I alla fall för tillfället!

För runt hörnet väntar nästa utmaning som verkar kunna bli (mobila) applikationer. Med iTunes Appstores intåg på Facebook så kommer vi att få börja omdefiniera våra sociala strategier till något annat. Kommunikationen står inte still, den utvecklas och förbättras kontinuerligt!

6 kommentarer:

Tomas Nihlén sa...

Bra artikel! Dock så tycker jag att begreppet social medier fortfarande håller och är relevant. För det sätter huvudet på spiken:

Företag måste gå från stänga och "asociala" system till öppna och sociala. Från att företaget är en grafisk profil, ett statiskt varumärke och en gemensam yta utåt så blir det en samling med sociala och duktiga medarbetare som tillsammans bär och definierar varumärket. Tekniken är sekundär och bara något som underlättar och möjliggör detta skifte.

Mikael Zackrisson sa...

Helt rätt. Sociala medier är ju faktiskt bara internet. Och för unga är internet lika självklart som att äta, gå eller spela fotboll. Det är något man bara gör.

Kruxet är att många i min (och din?) generation, vuxengenerationen, ser internet som bara ännu en kanal att trycka ut samma sak man gjort förut. Därför behövs i deras värld det lilla ordet "social".

deeped sa...

Problemet handlar inte om att din son är som många andra unga: självklara användare av verktyg som är sociala. Problemet är precis som Nihlén påpekar att vi måste utdefiniera det nya för att faktiskt skapa förutsättningar för att göra hela internet socialt. För nej, internet är inte varken socialt per definition eller icke-socialt. Internet är logistik. Så jag tror att det är nödvändigt att prata sociala medier kontra andra medier fortfarande. För det är inte din son som vi ska få att förstå - han fattar redan: det är Bengt och Börje. Själv har jag suttit med ett gäng rektorer idag och jag kan lugnt säga att vi gör fel om vi inte fortsätter att definiera det här för de som bestämmer.

Peter Isaksson sa...

Tack för kommentarerna. Ser att dessa utvecklar och ger ett större djup åt frågan. Håller med er alla om hur man ser på förhållandet "växa upp med" och "lära sig nya saker". Rädsla bekämpas bäst med kunskap och är det inte där vi kan se vår roll. Som en bro mellan det gamla etablerade och det nya. Vi som vågar beträda ny mark och bryta mönster för att hitta nya nyttor. Många av de företag som ställer sig frågande till att etablera en social media närvaro har en bred närvaro på sociala medier bland personal och ägare. Den egna erfarenheten kan vara en nackdel och skapa hinder när det kommer till att omsätta erfarenheterna till företagets närvaro. Där spelar personer med erfarenhet och kunnande en viktig roll (de kommenterande personerna ovan räknar jag in här) som möjliggörare. Att påvisa att "sociala medier" är en högt personlig arena (idag) och att inställningen bör vara högst ödmjuk från företagets sida. Sen kan vi alla hjälpa till med att identifiera olika framgångsfaktorer för att lyckas. (Som att budskapet bärs av enskilda individer mellan olika SM annars faller det platt. )
Men förflyttningen är och sker från en etablerad känd tillvaro till nya mer okända (ur ett företagsperspektiv) sociala medier. En tillvaro som är mer känd för brukarna än de som vill nu vill förstå (företagen) förflyttningen.
Som brukare av sociala medier så funderar jag inte på plattformens benämning utan på nyttan. Precis som ett företag men de håller i andra änden av snöret.

Olle Ljungdahl sa...

(Tänk om skolan kom till det här stadiet i sin undervisning.)

Gillar!

efa sa...

Det "största" med sociala medier är väl de värderingar och beteenden de representerar: öppenhet, delaktighet, konversation etc. Det är självklart för din son, men är mindre självklart för de som är uppväxta med andra värderingar.

Peter's shared items in Google Reader

FriendFeed - webbstrategi

Digisocial – om webbstrategi, social media och kommunikation på internet